gamalt dokument
ni vet när man går ute själv en sen kväll & man kollar sig runt, man känner den där obehagliga känslan av att någon följer efter en. man slänger runt med huvet & väntar på att se något. just då kanske man ser ett träd som man får till något helt annat, monster, människa, ja vad som helst. men efter en nogare titt ser man vad det egentligen är. sen tar man en titt igen & försöker föreställa sig att det är de som man trodde från början, men det går inte. inte nu när man sett vad det egentligen är. då går man därifrån, vänder om huvet ett par gånger, om man kisar och kollar riktigt noga kan man nästan se det man trodde det var först, men innerst inne vet man vad det egentligen är.
det är precis samma sak med vänner som svikit en, en gång för mycket.
Kommentarer
Trackback