jag har aldrig varit rädd för någonting. alltid varit tjejen som levt ut livet till max, den populära tjejen i skolan, med mina stora bruna ögon, mitt halvlånga blondahår & vackra leénde kunde jag charma vem som helst. de fanns inte en människa i hela världen som tyckte illa om mig, jag vart alltid snäll & trevlig mot allt & alla..
jag hade aldrig riktigt funderat på döden försen jag nu stirrade den i vitögat & jag va rädd, jag va vettskrämd.

3 år tillbaka i tiden: jag vart nu 12 år, jag hade lovat mina föräldrar att sitta barnvakt åt min 6åriga lillasyster sabina. jag bestämmde mig för att vi skulle göra något riktigt kul! så jag tog med henne ut i skogen på en picnik. jag hittade en fin liten plats där jag bredde uten stor filt, den vart röd & blå randig. jag hällde upp två stora glas med lemonadsaft, två räkmackor & två bullar. efter vårat fika la vi oss ner & kollade på molnen, jag minns att vi försökte lista ut vad dom vart formade som, jag hittade ett pirat skepp & min syster hittade bara moln som såg ut som ''bollar''. efter ett tags vilande ville min syster leka kurragömma, hon började räkna långsamt till 10 eftersom hon ine kunde längre. jag som inte vart speciellt engagerad gick och ställde mig bakom närmasta träd. jag hörde henne klart & tydligt 1, 2, 5, 4, 6, 3, 7.... 10, nu kommer jag, redo eller inte! hon hittade mig direkt & hennes nöjda leénde smittade av sig.
jag sällde mig vid ett träd, begravde mitt ansikte i händerna & räknade högt & tydligt 1.. 2.. 3.. 4.. 5.. 6.. 7.. 8.. 9.. 10! nu kommer jag, redo eller inte. jag såg henne direkt i under en trädrot, trädet hade antagligen vält efter stormen gudrun. jag fortsatte kolla runt omkring mig & ropade högt ''SABINA?! SABINA?! VART ÄR DU?!'' jag hörde hennes fnitter men fortsatte gå runt & kolla bakom alla träden. nu hörde jag hennes hysteriska bebisskratt & jag kunde inte låta bli att skratta lite för mig själv.
skrattet dog hastigt ut, istället hörde jag ett knakandeljud, jag vänder mig om, ser min syters vettskrämda blick, jag kollar upp, ser hur trädet sakta håller på att vält tillbaka över sabina, jag rusar bort, tar tag i hennes armar, drar allt vad jag har, något är fel, hon sitter fast! trädet är nu 2 cm framför mitt ansikte, jag släpper sabina, tar tag i trädet, trycker allt jag har. trädet fortsätter att sakta tryckas närmre & närmre sabina & mig, jag kan inte göra någonting. jag kollar snabbt ner, ser hur min syster kollar på mig med hennes stora glansiga tårfyllda och livrädda ögon. allt blir tyst, precis allt, träder fortsätter att falla mot mig, jag hör min syster viska till mig, även om hon ligger på marken & jag stor med halv böjda knän hörde jag det klart & tydligt ''det är okej, släpp taget, jag älskar dig''.
men jag släpte inte taget, istället skrek jag rakt ut ''TA MIG ISTÄLLET, TAAAA MIIIIIG!''.
allt frös, allt stannade
trädet stannade i en 30 graders vinkel. jag stod & stirrade på trädet ett tag, tyckte att den log mot mig på något sätt, ett obehaligt leénde, jag granskade de länge & noga men stördes av en snyftning från sabina.
jag trasslade loss hennes byxben, lytfe upp henne i min famn kramade henne länge & hårt medans jag fällde et par tysta tårar på hennes axel, jag satte ner henne, packade ihop alla våra saker, tog ett hårt men ändå mjukt grepp i hennes lilla hand & började gå hem.
sedan dess har vi aldrig mer talat om den dagen, jag har tillochmed slutat tänka på den helt, försen nu.

3 år fram i tiden, nutid:
klockan vart 11 på morgonen, det var en söndag så hela familjen var i kyrkan som vanligt, jag brukde hänga med då & då men just idag stannade jag hemma för jag skulle skriva en roman i svenskan, iochförsig hade jag 2 veckor på mig, men jag ville jobba hårt & länge på den eftersom jag måste hålla i mina otroliga betyg. jag satt i soffan med min rosa apple laptop & skrev & skrev, den vart faktiskt riktigt bra, den handlade om en liten flicka som satt i rullstol & vart den vackraste på jorden, jag vart så inne i det jag skrev '' hon kollade upp på honom med sina stora gröna ögon, slängde med sitt långa svarta hår, han böjde sig ner & närmre sig henne, kollade henne djupt in i ögonen, han kysste henne i pannan, sedan kinden, sedan närmade han sig sakta hennes fylliga läppar.. HRRRRMMMMM!!. hördes de precis bredvid mitt öra.
jag slänge laptopen ur knät, ställde mig upp, kollde mig omkring med ivrig blick. mitt hjärta slog hårt uppe i halsen på mig, jag flåsade som en bulldog, ute vart det becksvart även om klockan nu vart halv 12 på eftermiddagen.
''DET HÄR ÄR INTE ROLIGT, FATTAR DU DE ELLER?! DET ÄR FAN INTE ROLIGT!''
jag hör ett ljud, jag kan inte beskrva det med ord, det läg som fötter i lera fast mer ihåligt. jag vänder mig om, jag ser hur en svart gestalt sakta formas bara ett par meter bakom mig.
jag står kvar, stirrar ett tag, sedan tar jag fart, rusar in på toaletten, sätter mig ner på golvet, drar upp mina knän, lutar ansiktet mot knäna, jag hör ett ljud ifrån speglen, kollar sakta & skakande upp de står ''ett liv för ett liv'', mitt hjärta frös, allt frös, jag minns inte hur länge jag satt där, säkert ett par timmar, jag stirrade rakt ut i intet, tills jag hör ett skratt i mitt öra..